Vi använder cookies för att förbättra din användarupplevelse. Du kan läsa mer om hur vi använder cookies här. Kanal 10 Media AB policy kring cookies.

En politiker sänder ofta dubbla budskap, nej det gör han inte

| 2019-03-22 13:37:30

Att sända dubbla budskap är en raffinerad konst.

I min tidiga ungdom tog jag ett extraknäck som bestod av att frakta bakverk från bageriet till konditoriet. Cafét hade en mycket nervös chef som ägde en enastående förmåga att sända dubbla budskap. När storkunden svängde in på grusplanen skrek hon till mig: "Nu kommer han! Tommy! Hämta karmstolen, från sammanträdesrummet!" Jag rände iväg medan hon skrek efter mig: "Och hämta två kaffe från fikarummet! ”När jag kom tillbaka med stolen skrek hon: "Nej, nej! Snälla du!  Vi måste naturligtvis få hit kaffet först! Han måste känna sig välkommen! Nästa gång hämtade jag kaffet först. Med då skrek hon: "Nej, nej! Inte kaffet! Han är ju en gammal man som måste få slå sig ner och pusta ut! Hämta omedelbart stolen! Jag började nu bli osäker. Tredje gången storkunden rullade in på gården och chefen började skrika frågade jag: "Ska jag hämta stolen eller kaffet först?" Då spände hon ögonen i mig och väste: "Det är värst vad du har blivit mopsig på senare tid! Bestäm själv för en gångs skull. Lär dig ta egna beslut!"

En annan sak som är vanligt inom familjen "dubbla budskap" är tekniken att hävda något mycket bestämt i huvudsatsen men samtidigt ta tillbaka alltihop i bisatserna. Ungefär så här: "Jag har hört att man kommer att lägga ner hela produktionen, eller lägga ner och lägga ner, dra ner snarare, om det nu var produktionen det handlade om. Visst är det hemskt för dem som drabbas, men för oss andra, om det nu är oss det gäller, vilket jag tror, så kommer det naturligtvis att bli väldigt mycket bättre. "

Motsatsen till de människor som vill reda ut och lösa upp eventuella knutar och frågetecken är de som hela tiden väljer att intala sig själv en massa saker. Exempelvis: Du sitter på din arbetsplats men har ingen häftapparat. Arbetskamraten i nästa rum har dock en häftapparat och du beslutar dig för att fråga om du kan låna den. Samtidigt börjar du suggerera: Men tänk om hon inte vill låna ut den? Det skulle kännas pinsamt. Hon hälsade knappt på mig i morse. Jag som alltid har behandlat henne trevligt! Vad inbillar hon sig? Om hon skulle vilja låna min häftapparat skulle jag inte säga nej. Varför vill hon inte låna ut sin häftapparat? Hur kan man vägra en sådan enkel begäran? Tror hon att hon är en bättre människa bara för att hon har en häftapparat? Och när du kommer fram till hennes rum öppnar du dörren och säger: ”Hörrudu, du kan behålla din usla häftapparat!”

Jesu bevingade uppmaning ”ert tal skall vara ja och nej” kan visserligen vara en obekväm praxis i första rummet men hellre det än en långvarig stressad otydlighet med dubiösa budskap. 

 

Tommy Dahlman

 Kanal 10

 

 

 

 

 

En politiker sänder ofta dubbla budskap, nej det gör han inte